Love Louboutin

För att liva upp mitt blaserade shoppinghjärta tog jag en helg i London. Rena hälsokosten för en estetiskt känslig själ som inte vill något hellre än lägga pengar i fickan på Christian Louboutin. Och det är konstigt. Men varje gång jag handlat ett par Louboutin så känns det som jag fyndat.Nu handlar jag inte Louboutin så ofta som jag skulle vilja. Det är en dyr kost. Och trots att jag ständigt lever svältfödd, har jag lovat mig själv att glädjas åt ögonblicken då min hunger för några sekunder stillas.

Att Louboutin just ni är i ropet, bland annat i hemska modepölsan Sex and the City 2, och ständigt figurerar i tomma kändisarnas kölvatten, rör mig inte i ryggen. De röda klackarnas fanbärare klarar sig bra på egen hand. Behöver inte uppbackning av vårt plastikopererade glitterati eller av aktriserna som tror att Dario Fo är en sushirätt. (Därtill hedrar det Christian att han aldrig ger bort något. Han har det som policy. Alla ska betala för hans konst. Inget är gratis.)

Kanske är jag överdrivet cynisk. Men det är viktigt att du förstår hur bra Louboutin är. Jag är inte ens säker på att han vet det själv. Kanske är det lite som med Mozarts personlighet och hans musik. Skilda världar. Ändå beroende av varandra.

Tips: det är 2010. Och såklart går Louboutin att beställa på nätet, även i Sverige. Kan rekommendera Savannahs.